Rostad vintersquash

För en månad sedan såg det så här ledset ut i squashlandet, efter att temperaturen hade varit nere och vänt runt nollan. Som tur var skördade jag vintersquashen redan i början av september. De ligger här hemma och mognar och jag hoppas att de ska hålla sig in i nästa år (om vi inte äter upp dem innan dess).

När vintersquashen skördades fick nog plantorna lite panik, för de producerade på bara tre veckor tre nya fullstora och tre mindre squash. Så sedan dess har vi ätit rostad vintersquash en gång i veckan.

När jag rostar vintersquashen börjar jag med att skära av ändarna, dela squashen i halvor (var försiktig och använd en ordentlig kniv!) och gröpa ur fröna med en sked.

Sedan delar jag den i klyftor och skalar dem. De unga vintersquasharna har jag inte ens skalat innan rostningen, medan de helt mogna har så hårt skal att de är godast att skala. Sedan delar jag klyftorna i lagom munsbitar. Fördelar i en ugnsform och smörjer in med ungefär 1/2-1 msk kokosolja. Lättast är att använda händerna, för då smälter oljan lite och man kan fördela den runt om alla squashbitar. Krydda med örtsalt och svartpeppar och rör runt. Ringla eventuellt över lite honung allra sist.

Baka i 175 grader C varm ugn i ca 40 minuter, tills squashen är mjuk och börjar bli lite gyllene i kanterna. Squashen är då söt och krämig och smakar ljuvligt. Nästan som gelégodisbitar.

Den rostade squashen kan användas som en sidorätt, som huvudrätt, tillsammans med en sallad eller som bas för soppa. Senast åt vi den tillsammans med quinoa, fräst svamp, broccoli och grönkål och en röra på avokado och lime.

En annan smaklig kombination är rostade tärningar av vintersquash tillsammans med en fin köttbit, aioli smaksatt med hackad färsk chili och lättkokt broccoli.

Jag har odlat två sorters vintersquash i år; blågrå Blue Ballet och rödgul Red Kuri/Orange Hokkaido.

Den senare, Red Kuri, har helt klart varit den mest produktiva, med 9 fullstora och 3 små squash på 3 plantor, jämfört med Blue Ballet som har givit 4 fullstora och 2 minimala squash på 3 plantor. Dessutom tycker jag att Red Kurin smakar godare än Blue Ballet och har en mer lagom storlek. Jag sparar frön från båda sorterna, men jag tror bara att jag odlar Red Kuri nästa år. Fröna har jag plockat ut de fullmogna squash som vi har ätit upp. Jag använder en liknande metod som för tomatfröna. Lägg squashfröna i en skål med vatten och låt stå några dagar. Skölj sedan av fruktköttet och lägg att torka på tidningspapper.

De långa ringlande och nervissnade vintersquashplantorna hamnade i den nyflätade kompostringen.

Torkade trattkantareller

Vårt gamla trattkantarellställe är inte så bra längre och jag har varit lite fundersam över att hitta ett nytt ställe. I helgen var vi ute och letade efter nya mossiga granskogar med potential för trattkantareller. Just som vi var på väg att ge upp, efter att bara hittat enstaka svampar, fann vi trattisar i klungor. Fantastik känsla! Det är den typ av jakt som jag gillar.

Nu ligger svamparna över allt här hemma på tidningspapper och torkar. Skönt att kunna fylla på det helt sinade förrådet och igen ha glasburkar med torkade trattkantareller i skafferiet.

Ikväll blir det älgskav med trattkantareller och rotsaksfräs. 

Mjölkfria pannkakor med variation

Jag tror vi människor mår bra av att äta lite av varje, inte utesluta något helt och inte alltid äta samma sak. De här pannkakorna äter vi i några olika varianter, både när det gäller vilket mjöl de innehåller och vad vi har på toppen. Smeten mixas ihop på ett kick och pannkakorna är snabbt klara inför helgfrukosten.

Till en sats som räcker till oss tre, två vuxna och ett barn, använder jag:

2 dl havregryn
2 msk soja-, kokos-, quinoa- eller bovetemjöl
2 ägg
1 stor, väl mogen banan
1 dl havremjölk (eller annan mjölk)
1/4 tsk vaniljpulver
1 tsk bakpulver
en nypa salt

smör eller kokosolja (för mjölkfritt) till stekning

Lägg allt till pannkakssmeten i en hög tillbringare. Mixa med stavmixer till en slät smet. Hetta upp en stekpanna på medelvärme och stek små pannkakor i smör (godast tycker jag) eller kokosolja (mjölkfritt).

Bara fantasin sätter gränser för vad som kan serveras till pannkakorna. Kanske en rårörd sylt på hallon, jordgubbar och blåbär med en nypa vaniljpulver och ett par teskedar flytande honung. Hälften av sylten kan mixas med en klick turkisk yoghurt, för extra krämighet.

Gott är också bananskivor och lönnsirap, kanske med en skiva knaperstekt bacon längst upp, för en kombination av salt och sött.

För ännu fler varianter kan jag tänka mig att äggen kan bytas ut mot en blandning av krossade linfrön eller chiafrön, som får ligga en liten stund i vatten. Säkert är det gott att just innan pannkakorna steks blanda ner en liten handfull hallon eller blåbär. Bananen borde kunna bytas ut mot ett par generösa skedar äppelmos och ett par dadlar. Eller varför inte ett rivet äpple tillsammans med kanel och kardemumma. 

Mjölfri citronpaj med kokosgrädde

Nya varianter på gamla favoriter är alltid lite spännande. Citronpaj, med eller utan maräng eller grädde på toppen, är en av mina favoriter - det smakar ju citron! Den här versionen av citronpaj, som inte innehåller komjölksprotein, men ändå smakar fantastiskt, kommer från Gluten-free-vegan-girl. Jag modifierade receptet lite för att det skulle passa mig och min lilla pajform, som är 20 cm i diameter. För att pajen ska bli bra behöver man planera lite i förväg. Cashewnötterna till fyllningen ska ligga i blöt över natten, fyllningen ska stelna och burken med kokosmjölk ska stå i kylen över natten.

Pajskal:

3 dl blandat av valnötter och mandlar
1 1/2 dl dadlar utan kärnor
1 msk kokosolja
1/2 tsk vaniljpulver
en nypa salt
1 msk varmt vatten

Mixa allt till en smulig deg, som håller ihop om man trycker den mellan fingrarna. Tryck ut degen i en pajform, 20 cm i diameter.

Ställ svalt så att pajskalet stelnar något och fortsätt med fyllningen.

Fyllning:

2 dl cashewnötter, blötlagda över natten
1 1/2 dl dadlar utan kärnor
1 dl citronsaft, ca 2 citroner
rivet skal från 1 citron
3 msk kokosolja
2 msk vatten
1/2 tsk vaniljpulver

Lägg allt i matberedarskålen och mixa till en slät och krämig smet.

Bred ut fyllningen i pajskalet. Lättast är att använda en slickepott eller spatel.

Ställ svalt att stelna, gärna över natten, men minst ett par timmar.

Kokosgrädde:

1 burk helfet kokosmjölk
1/2 tsk vaniljpulver

Låt burken med kokosmjölk stå i kylskåpet över natten, så mjölken separerar i en fast och en flytande del. Öppna burken och fiska upp endast den fasta delen och lägg i en skål. Tillsätt vaniljpulver. Vispa med elvisp till en fluffig konsistens som påminner om vispad kogrädde. Bred ut över pajen just innan servering. Garnera med en citronskiva på toppen.

Pajen håller sig fin minst ett par dagar i kylskåpet, om den inte blir uppäten direkt. Kokosgrädden kommer då att stelna, men smaken är lika ljuvlig.

Kokosgrädden har en mycket mild kokossmak och kan användas istället för kogrädde. För mig fungerade inte Kung Markattas ekologiska kokosmjölk för att göra kokosgrädde, den blev bara mer rinnig efter vispning. Däremot fungerade Santa Marias helfeta, konventionella kokosmjölk fint för att vispa upp till en fluffig grädde. Kokosmjölk från konservburk borde man dock inte äta för ofta, pga den höga halten Bisfenol A (BPA). Läs mer om BPA på Kemikalieinspektionens hemsida. Kanske finns det någon kokosmjölk i kartongförpackning som skulle kunna fungera? 

Äppeltrio; torkade äppelringar, äppelmos och äppelmust

Aldrig har jag sett så fina äpplen på citronäppelträdet.

De är stora och inte alls så angripna som de brukar vara. Vi har plockat in äpplena när de trillat ner på marken. De finaste äpplena hänger i en trälåda i källartaket, inslagna i tidningspapper. Kanske håller de en bit in på vintern? Resten har vi gjort till äppelringar, äppelmos och äppelmust.

Citronäpplena är perfekta att göra äppelringar av, för de är lite långsmala i formen (som en citron!) och man kan få ut många fina ringar från varje äpple. Jag har provat att torka äpplen både i rumstemperatur och i ugnen, men föredrar helt klart rumstemperatur. Kanske för att det är så lätt att bränna ringarna i ugnen, iallafall när jag gör äppelringar så.

För att äppelringarna inte ska bli bruna kan de doppas i en lag på 5 dl vatten, 1 krm askorbinsyra (dvs c-vitamin) och eventuellt lite vaniljextrakt för en lätt ton av vanilj.

Kärna ur äpplena med en äppelurkärnare. Skär tunna skivor, ca 1-3 mm tjocka, och lägg ner i lagen. Låt äpplena ligga en liten stund, kanske 5-10 minuter, och lägg sedan upp dem på en ren kökshandduk och klappa dem torra.

Trä upp på blompinnar och häng upp i taket i ett varmt rum, köket brukar vara bra. Äppelringarna ska inte nudda varandra när de hänger och torkar, för då kan de börja mögla. Jag hängde mina mellan två stolar framför elden i rörspisen under en första dag, för att snabba på torkprocessen. Sedan fick de hänga och torka färdigt ungefär en vecka i kökstaket.

Äppelringarna är goda naturella, men jag gillar också ringar pudrade med lite kanel innan de hängs upp för torkning. Senaste provade jag att pudra över lite lakrisrotspulver, för mannen är galen i lakrits, men dem har jag inte smakat ännu.

När äppelringarna är torra förvaras de bäst i en papperspåse på en mörk och torr plats. Jag återanvänder mjöl- och sockerpaket att lägga äppelringarna i.

En del mindre fina och delvis angripna äpplen gjorde jag mos på. Kärna ur äpplena och dela dem i mindre bitar. De behöver inte skalas. Låt äppelbitarna ligga i en skål med vatten och lite askorbinsyra under tiden. Lägg äppelbitarna i en stor kastrull och tillsätt lite vatten, kanske 1 dl till en stor gryta äppelbitar. Tillsätt även lite vaniljpulver. Koka upp och låt koka sakta tills äppelbitarna är helt mjuka. Mixa till slätt mos med stavmixer. Tillsätt 1/2-1 krm askorbinsyra per liter mos. Häll upp i rena burkar eller i små portioner i dubbla plastpåsar och frys in det som inte ska användas den närmaste tiden. Eftersom det inte är något socker i moset håller det inte så länge om man inte fryser in det.

De äpplen som blev över körde jag i råsaftcentrifugen, hällde upp musten i små glasburkar och ställde in i frysen. Perfekt att ta fram en på kvällen, ställa i kylskåpet och tina till frukosten dagen efter.

Mandelmjölk

Mandelmjölk smakar ljuvligt och är lätt att göra själv. Den senaste tiden har jag gjort en eller två satser i veckan, som räcker fint till mitt te och min davosgröt/overnight oats och lite till. Här är det bra att ha en mixer, eftersom den håller tätt för vätska, till skillnad från en matberedare som inte gör det. Jag använder en vanlig silduk, som man har när man gör saft, för att sila av mjölken. Ibland tar jag bara mandlar och ibland 2/3 mandlar och 1/3 cashewnötter.

Till en sats använder jag:

1 dl mandlar, blötlagda över natten
5 dl vatten
eventuellt 1 dadel
en nypa vaniljpulver
en nypa salt

Lägg mandlarna i blöt över natten (före till vänster och efter till höger).

Häll av vattnet och skölja av dem på morgonen. Lägg mandlar, vatten och eventuellt en dadel, för en sötare smak, i mixern. Kör i ca 2 minuter på full hastighet. Förbered under tiden silduken i sin ställning eller i en sil.Stäng av mixern och låt mandelmjölken stå någon minut i mixerbägaren. Häll sedan av det hela i silduken. Låt rinna av. Ta under tiden fram en glasflaska och lägg ner en nypa vardera av vaniljpulver och salt i flaskan.

När det slutat droppa från silduken brukar jag krama ur den kvarvarande vätskan med händerna (tvätta händerna ordentligt innan). Häll upp mjölken i flaskan och skaka. Förvara i kylskåpet i upp till 3-5 dagar. Resterna av mandeln lägger jag in i frysen. När jag har tillräckligt mycket bakar jag en kaka på mandelmjölet. Jag har också läst att man kan torka det kvarvarande mandelmjölet i torkugn och sedan mixa det till mandelmjöl, så en torkugn kanske få bli nästa pryl för köket.

Mandelmjölken använder jag som sagt var mest till min övernattengröt, men den smakar också fint i en kopp kaffe. Kaffet får då en lite fyllig och nötig smak. Med mandelmjölk, havremjölk och kokosmjölk, så saknar jag inte ens komjölk.

Tomatskörd, frön och gazpacho

För lite mer än en vecka sedan skördade jag alla våra tomater, för plantorna började se lite hängiga ut och med svala nätter vill jag inte riskera att tomaterna blir dåliga.

Alla tomater som hade fått lite färg fick åka hem till stan och har legat och mognat i fönstret tillsammans med ett par äpplen. Förhoppningsvis skyndar etylengasen från äpplena på tomaternas mognad.

Resten av tomaterna, många helt gröna, får ligga i källaren på landet, svalt men frostfritt, och förhoppningsvis så mognar de under hösten.

Helt plötsligt hade vi ett stort fat med mogna tomater och i kylskåpet fanns resten av ingredienserna till gazpacho. Kanske inte den mest höstlika soppan, men gott är det och med vårt klimat blir den stora tomatskörden på hösten...

För två stora eller fyra små portioner använde jag:

2/3 gurka
1 stor gul paprika
2 stora röda tomater
4 små gröngula tomater
6 små orangerandiga Tigrella-tomater
1 liten gul lök
1 stor vitlöksklyfta
1 msk tomatpuré
1 dl vatten
1 1/2 msk vitvinsvinäger
1 msk olivolja
1/2 tsk salt
några droppar tabasco
nymald svartpeppar

Spara 1/4 av gurkan, 1 av de stora röda tomaterna och 1/4 av den gula paprikan. Mixa resten av gurkan, tomaterna, paprikan, grovhackad gul lök, pressad vitlök, tomatpuré och vatten i ca 30 sekunder.

Soppan ska bli finfördelad, men inte helt slät. Häll upp i en skål. Tillsätt vitvinsvinäger, olivolja och salt. Smaka av med tabasco, nymald svartpeppar och eventuellt mer salt. Låt gärna soppan stå någon timme i kylskåpet innan servering.

Hacka den kvarvarande gurkan, tomaten och paprikan var för sig i små tärningar och lägg upp i tre skålar.

Till soppan är det också gott med krispiga och lite salta krutonger. Ta ett par skivor ljust bröd och skär det i sockerbitsstora fyrkanter. Värm upp en stekpanna och lägg i krutongerna. Ringla över olivolja och stör över örtsalt. Rör runt så att alla brödbitar får olja och salt på sig. Stek tills brödbitarna är gyllenbruna. Rör runt ofta och passa så att det inte bränner. Ta av stekpannan från värmen och pressa över en vitlöksklyfta. Rör runt så att vitlöken fördelas över krutongerna.

Servera gazpachon överströdd med krutonger och grönsakshacket.

Tomater ska jag absolut odla även nästa år; Tigrella-tomaterna från i år får följa med även nästa år, men jag tänker även prova några nya. Bland annat har jag fått ett par Stupice från en kollega. Stupice ska gå fint att odla på friland, vara tidig och mycket god.

För att ta vara på fröna pressar jag ut innandömet av tomaterna i var sin burk, tillsätter lite vatten och låter sedan stå ett par dagar. Burkarna skakar jag om några gånger om dagen. Då lägger sig de livskraftiga fröna på botten och resten flyter upp, så att det kan hällas av. Fröna skölj och sedan lägger jag dem på ett par servetter, skriver namn på sorterna och låter torka. Så håller de fint till nästa vår.